Svensk ordbok 2009, webbversion

tända på´ verb tände tänt, pres. tänder tänd·er1an­lägga eld kem.de hällde bensin över skräpet och tände påhon tände på ris­högentända på (ngt)sedan 15892berusa sig på narkotika vard.kokk.hans flick­vän lyckades få honom att sluta tända påtända påsedan 1960-taletSubst.:vbid1-373848påtändande, vbid2-373848påtändning