Svensk ordbok 2009, webbversion
verb tände tänt, pres. tänder
tänd·er1anlägga eld
kem.de hällde bensin över skräpet och tände påhon tände på rishögentända på (ngt)sedan 15892berusa sig på narkotika
vard.kokk.hans flickvän lyckades få honom att sluta tända påtända påsedan 1960-taletSubst.:vbid1-373848påtändande,
vbid2-373848påtändning